Historik

Klubbens historia

Historik över Bofors Kanotklubb; 1937-1987
År 1937 beslöt sig några friluftsintresserade Boforsare att bilda Bofors Kanotklubb. Dessa personer med bland annat Erling Spiik i spetsen hade byggt ett eget förråd för sina långfärdskanoter vid Grönfeltsudden. Detta förråd såldes till den nybildade föreningen och utgjorde första delen i det som skulle bli BKK´s första hemvist. Denna kanothall, belägen på Boforssidan av Vandrarhemmet, finns fortfarande kvar i klubbens ägo.

Under klubbens första årtionde så var långfärdspaddling i form av utflykter den form av kanoting som härskade. Möjligheterna att ta sig till andra kanotvatten än Möckeln var begränsade. 50- och 60-talet var tunga år för föreningen. Verksamheten låg under långa skeden nere. Detta på grund av att Möckelns vattenkvalitet inte var så trevlig att idka kanoting i. Sjön var svartlistad och bad var inte tillrådligt. I detta skede så fick klubben dock tillgång till ett mindre kanotförråd vid Lonnen. Det förrådet var beläget i det norra sinnerhuset som ligger vid broarna vid Knappforsen. Hit flyttade de riktiga entusiasterna sina kanoter. Lonnen och Alkvetterns fina vatten och natur lovprisades. Dessvärre så rymdes det bara knappt tio kanoter där. En annan orsak till att BKK’s verksamhet var vilande under 1960-talet var bristen på ledare och folk till styrelse. Åren 67-68 var det till och med tal om att klubben skulle läggas ned.

1969 beslöts det i alla fall att ett försök till nystart skulle ske. Vid denna så var det inte fler medlemmar än att alla erhöll någon post i styrelsen. De första mötena hölls på trappan till kanothallen. Det gäng som drog igång på nytt satsade enbart på motion och utflykter. Tävlingsverksamhet var inget man brydde sig om i detta skede. De tävlingsintresserade hänvisades till Degerfors Paddlarklubb som då var en aktiv förening. Det närmaste tävling klubben kom var den kanotorientering som genomfördes varje år. Segrarens lön var att lägga nästa bana. Kontrollerna kunde vara belägna såväl under vattenytan som uppe i ett träd efter stranden.

1972 så ställde kanotklubben upp med instruktörer vid Karlskoga Kommun’s Sommarkul vid Sandtorpsbadet. Det blev mycket uppskattat bland ungdomarna. De som var intresserade av att fortsätta paddla bjöds in till Grönfeltsudden. Till denna start på ungdomsverksamhet kom bland andra Eva Karlsson, Thomas Andersson. Ett 25-tal började regelbundet träna. Klubben började få lokalproblem. Man hade inte tillgång till omklädningsrum och dusch. Flickor bytte om i ena änden av kanothallen och pojkarna i de andra. Någon form av klubblokal hade man inte innan en lägenhet i nuvarande Vandrarhemmet hyrdes. I denna inreddes ett litet samlingsrum. Verksamheten ökade emellertid mycket snabbt. Nya lokaler behövdes för att man skulle ha möjlighet att tillgodose allas önskemål. Karlskoga Kommun uppvaktades flitigt. Efter ett tag lyckades man tillsammans med Sven Odby , på Park o Idrott inom kommunen, finna en bra lösning. Lösning bestod i att Kanotklubben fick tillgång till en mindre förrådsdel samt halva andravåningen i Pumphuset på Näset. För att kunna iordningsställa dessa lokaler så erhöll klubben ett bidrag på 25.000 kr. Detta var avsett till material. Arbetet med att bygga om fick klubben stå för själva. En samlingssal och en expedition inreddes på andra våningen. Kanoterna förvarades i förrådet på bottenvåningen. Man fick tillgång till omklädningsrummen i paviljongen vid minigolfen. Dessa omklädningsrum användes även för träning vintertid ända till dess att oljekrisen slog till. Denna gjorde att värmen slogs av under kalla årstiden. BKK började med vinterträning uppe på Nobelstadion, tillsammans med brottare och atleter.

På kanottävlingarna runt om i hela Sverige började man under mitten av 70-talet lära sig att det fanns en liten förening i Värmland som började sticka upp. Detta genom en fyrklöver flickor. Agneta Andersson och Eva Karlsson med hjälp av Maud Hjalmarsson och Lena Remmelg såg till att den lilla eskimån, BKK´s klubbmärke, var på prispallen. Det var så gott som alltid två boforstjejer på prispallen. Ungdoms-SM 1976 i Sundsvall blev det stora genombrottet. Då tog Agneta och Eva guld i K-2 500m för den ett år äldre duon från Malmö PK. Klubbens första landslagskanotister togs ut. Förutom flickorna så ville även Anders Bergman visa vad han kunde. Han erövrade också en landslagsplats. I UNM som hölls i Köpenhamn tog flickorna hem ett silver och ett brons. Anders var med och tog en guld och en silvermedalj. Detta var de första landslagsuppdragen för BKK´are. Efter detta år kunde man ständigt läsa om den jämna och duktiga flickkvartett från Bofors. Under SM-tävlingarna 1977 bärjade de 4 guld, 3 silver och 5 brons. Detta resulterade i att alla fyra kom med till UNM i Jönköping. Denna tävling resulterade i 2 silver och 2 brons.

Verksamheten vid Näset ökade i rask takt. Lokalerna som klubben disponerade blev för små. Under 1979 så fick BKK hyra den lilla röda stugan på Näset. Samtidigt planerades den kanothall som byggdes i egen regi längre ut på Näset. Genom dessa lokalförstärkningar kunde BKK satsa vidare. Kanotskolan som bedrivs varje sommar lockade många sommarlediga ungdomar. Ur denna grupp växte den nya generationen fram. Den grupp som tillsammans med tjejerna gjorde att Bofors KK blev kända och fruktade på alla tävlingsbanor runt om i Sverige. Under åren är det 15 kanotister som deltagit i olika landslag. Bofors KK har vid inte mindre än 5 tillfällen utsetts till Sveriges bästa klubb i samband med SM-tävlingarna, åren -87, -90, -91, -92 o -93.

aaaa2

OS-epoken började med Moskva 1980 och sedan dess har det rullat på. Vem minns inte de oförglömliga kanottävlingarna vid OS i Los Angeles -84. Genom alla medaljer vid OS har Agneta Andersson blivit en av de förnämsta Sverige har att visa upp inom damidrott.